Kyrkan var helt ointressant i min värld

När jag är nitton år blir jag kristen. Jag ramlar nästan över tröskeln in i kyrkan. Jag kan inte säga att jag direkt slitit ner den tröskeln innan. Kyrkan var helt ointressant i min värld. Jag hade otroligt lite erfarenhet av både Bibel och kristendom.

Att tro var inget jag överhuvudtaget tänkte på. Däremot ifrågasatte jag mycket av den livsstil som såg ut att bli min. Är detta mitt liv? Mycket alkohol, få alternativ och lite motivation att ta tag i mitt liv är nog en ganska sann bild av hur det såg ut.

Genom en god vän som enkelt berättade om kristen tro väcktes min nyfikenhet. Jag letade upp en Bibel i hyllan hemma. När jag konfirmerade mig under en sommarkonfirmation på tre veckor, så fick jag en röd tjock bok, en Bibel. Den stod och dammade i en hylla. Men nu började jag läsa, ju mer jag sökte mig fram, desto fler människor lärde jag känna som ville lyssna på mina frågor.

Så småningom insåg jag att många frågor får inte svar, men det viktigaste för mig var kärleken, omsorgen och att hitta ett meningsfullt sammanhang i kyrkan.

Nu har det gått många år. Jag är kristen, pastor och Bibeln är min viktigaste bok. Jag läser helst det som står mellan raderna idag. Kanske många missar det. Om vi bara läser det som står svart på vitt och tolkar det enligt dåtiden så tappar många intresset. Det blir en uråldrig bok med dåtida sanningar. Den har inget att göra med livet här och nu.

För mig är Bibeln en otroligt viktig nyckel till både kunskap och klokskap. Men framför allt fascineras jag av det jag upplever som tredimensionellt i läsningen.

Först det som står på raderna, det som faktiskt står där, sedan ytterligare en dimension till vad som menades då och vad det kan betyda idag. Så fördjupas alltihop med ytterligare en dimension. Mitt liv. Där hamnar jag ofta mellan raderna. Jag behöver tolka dessa sanningar utifrån var jag finns idag. Hur kan detta beröra något i mitt liv och vad ska jag ge för respons till det?

Hur kan tre ösregnsdygn på musikfestivalen Way out West i Slottsskogen i Göteborg höra ihop med brödundret i Markus 6:30-45?

Mellan raderna läser jag in något från den berättelsen. Och häpnar. Det gör jag ofta. Efter att alla typ 15-20.000 sammanlagt i bibelberättelsen har ätit sig mätta på fem bröd och två fiskar, så kommer raden som får mig att läsa emellan raderna: medan han själv skickade hem folket. Hur gjorde han?

Efter Way Out West var Slottsskogen helt söndertrampad och gyttjig. Det var skräp överallt. Hur skulle det bli bra igen?

Mellan raderna i brödundret läser jag in att det måste också vara lite skräp och kvarglömda saker efter denna jättemåltid.

Vem ska städa undan?

För mig handlar det om hur Jesus är. Stannar han och röjer eller går han bara därifrån?

Blir han kvar i min inre röra och hjälper mig få bättre ordning på mitt liv?

Typ så. Jag fick hjälp genom musikfestivalens efterspel att inse att jag tror på en Gud som i Jesus Kristus hjälper mig och stannar i mitt kaos. Även när det är en enda gyttjepöl av allt gott jag ville med livet. Slottsskogen blev helt återställd till ett vackert grönområde igen. Det kan också jag få bli. Jesus städar i röran efter brödundret. Så läser jag. Så tror jag. Och för mig är det hela skillnaden.  Här och nu.

Så läser jag Bibeln. Och jag är så tacksam. De gamla berättelserna speglas i nutid. Det är spännande och trovärdigt.

Jag vill aldrig överge den tron, sluta läsa Bibeln, tolka orden in i vår tid och vara tacksam för att det på raderna finns vägledning om vägen till tro och mellan dem en sorts hemlig kod som öppnas och hjälper mig att tillsammans med fler och i bön pröva orden in i mitt liv idag.

Jag är #härförattstanna

Britta Hermansson
riksevangelist
Equmeniakyrkan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *