Min resa mot kristen tro började väldigt tidigt med en stark dragning mot historier med övernaturliga eller andliga inslag. Jag har sedan barnsben också läst allt om dessa ämnen när jag kommit över dem. Särskilt intresserad var jag av myter och mysterier, liksom att jag tidigt intresserade mig för asagudarna. Mest ur ett historiskt/mytologiskt perspektiv men utifrån det intresset tyckte jag också övergången från asatro till kristendom och hur det sedan påverkade Sverige var fascinerande.
I mellanstadiet blev jag väldigt fascinerad av Nostradamus profetior och började (på skrivmaskin) försöka mig på att författa en egen uppföljare med uppdiktade historier och bibelcitat. Dessa citat var nog min första mer initierade bibelläsning. Visserligen hade jag den ”allmänna” bilden av kyrka som något ganska tråkigt och i bästa fall högtidligt dit man gick för begravning, bröllop och så vidare. Men när gideoniterna delade ut biblar och berättade om den kristna tron för oss i årskurs åtta, bestämde jag mig för att läsa nya testamentet och i slutet av den lilla Gideonitbibeln skrev jag sedan under för frälsning och bad den bön som skulle förvandla mitt liv.
En stor anledning till att jag blivit kvar i kyrkan är antagligen att jag alltid läst mycket, särskilt bibeln, och att jag hade goda mentorer och kristna vänner redan tidigt. Några av dessa jag gärna nämner särskilt är missionspastorn Torsten Åhman, EFS-prästen Håkan Strandh och ungdomsledaren Boris Gustafsson.
Resan är inte lätt men rolig, den är intellektuellt krävande och utmanande. Ibland hamnar man i djupa tvivel och långa perioder har jag känt mig långt borta från Gud. Men jag säger som lärjungarna sade när Jesus undrade om inte de också ville lämna honom. Herre, till vem skulle vi gå?
Jag är #härförattstanna
Robban Tjernberg
chefredaktör
Sändaren
https://www.sandaren.se/ledare