En brinnande hängivenhet för Jesus är vägen framåt!

Hej, jag heter Ulf och leder tillsammans med andra vänner en husförsamling i Göteborg som heter ”the House”.

Vi som leder församlingen ser det som vår främsta uppgift att be och fasta för vårt land. Jag är kvar i det vi kallar Kristi kropp därför att jag älskar Jesus och vill följa och lyda honom. Jag blev frälst och fri ifrån så mycket som band mig när jag mötte honom. Jag är också kvar därför att jag upplever en kärlek och gemenskap med de bröder och systrar som också älskar Jesus.

En bild som visar person, kvinna, hatt, har på sig

Automatiskt genererad beskrivning

Guds församling på jorden är hans levande och äkta uttryck för hans hjärta för dem som känner och inte känner honom. När den blir en organisation blir det en mänsklig institution byggd på mänskliga tankar idéer och värderingar. Förutsägbar, tråkig och utan verklig andlig mat.

Min uppgift är att leva allra först för honom, sedan skall allt det andra bli verklighet när jag gör det. Väckelse, rättfärdighet, kärlek och glädje, alltsammans kommer igenom detta. Matt. 6:33 är nyckelordet för en sådan livsstil. Att bli kvar fodrar av dem som leder att tydligt och utan kompromiss leda och predika den fulla sanningen i kärlek, där både förmaning och uppmuntran får plats. Många som har lämnat församlingar Idag gör det för att viljan att behaga människor mer än Gud har tagit över, med allt vad det sedan har medfört! Unga människor vill ha det som är äkta, om de inte får det så letar de på andra ställen. En av de frågor jag och min fru Else-Marie brottats med är bland annat den smärtan vi upplevde då vi förlorade barn ”till världen” (som vi säger).

Jag tror vi behöver förstå att unga människor bara blir tillfredsställda på djupet när de möter en radikal levande tro i kyrkan. Det är därför vi också ber och fastar för en förändring i vårt land. Vår duktighet, kunnande och välvilja kommer inte få människor att stanna, men vår brinnande hängivenhet till Jesus gör det.
Då blir vi #härförattstanna

Så tänker jag.

Bless!
Ulf Christiansson, artist och husförsamlingsledare
Jerusalem och the House

Flugfiske, skapelse och helig ande

Göran Schmidt

Genesis

Bortsett från konfirmationstiden så var jag 17 när jag första gången frivilligt satte min fot i en kyrka. Det berodde på att min klasskamrat Svante var med i pingstkyrkans ungdomsarbete.

Som 18-åring bestämde jag mig för att låta döpa mig, eftersom det stod i Bibeln. Från att bara sett pärmarna på den blev den nu lika oumbärlig som att äta. Alla personliga tilltal och lärdomar som Bibeln gett mig över åren är säkert en viktig anledning till att jag idag är med i en kristen gemenskap.

Men det finns fler.

När jag var 18 blev jag andedöpt. Det var första och enda gången som jag rent fysiskt upplevt Guds närvaro. Erfarenheten gav tron en ny skjuts och en ny dimension åt bibelläsningen. Flugfisket fick allt mindre plats i mitt liv och umgänget med kristna vänner en större.

Lena och jag träffades i kyrkan. Hon var också kristen. Jag tror att det mesta varit annorlunda idag om hon inte varit det. Vi firar 40-årjubileum i år.

Samma år vi gifte oss kom tre kristna akademiker på besök till kyrkan. De gav mig en helt ny syn på Bibelns första kapitel, som åstadkom en kraftig synergieffekt mellan min passion för natur och naturvetenskap och den jag redan hade för Gud och hans Ord. Tron fick ännu en dimension.

Jag har nästan alltid arbetat med ungdomar. Kontrasten mellan en tonåring som älskar Jesus och en som saknar hopp och riktning i livet har motiverat mig. Engagemang skapar samhörighet.

Efter 40 år som kristen tröttnade jag till slut på att min vardag och de första kristnas matchade varandra så dåligt i fråga om det ”övernaturliga”. Inspirerad av några Youtubeklipp bestämde jag mig för att lyda befallningen att gå ut och lägga händerna på de sjuka och berätta om Jesus. Min rutin är nu att tillsammans med kaffe och bullar och andra vänner i kyrkan göra det åtminstone en kväll i veckan. Plötsligt är mirakel vardagligt och naturligt. Sånt där gör man bara tillsammans med andra som funnit Jesus. Hur skulle jag då kunna lämna kyrkan?

Nu för tiden har jag för övrigt börjat flugfiska igen!

Jag är #härförattstanna

Göran Schmidt
ordförande
Föreningen Genesis

https://genesis.nu/

Jag tror, därför finns jag…

Descartes skrev: Cogito ergo sum jag tänker därför finns jag. Jag skulle vilja formulera tanken; jag tror därför finns jag. Det finns ett hopp i tron som alltid givit mig en livslust och en kärlek till livet.

Guds existens beror inte på mig. Guds existens kan inte beskrivas genom naturvetenskapliga teorier eller hypoteser, endast genom det eviga och övernaturliga. Min upplevelse av vem Gud är kan inte jämföras eller förklaras på samma sätt av en annan individ det är min privata upplevelse, däremot så kan vi dela de kristna traditionerna i våra kyrkliga sammanhang. Det är lätt att jämföra olika traditioner och endast se våra skillnader och våra olika syner på vem Gud är och vad som är “rätt” sätt att tro, tillbedja och leva som kristen. Att fokusera på våra skillnader skapar endast splittring och ger en fattig bild av hur bred den kyrkliga familjen verkligen är.

För mig har det varit viktigt att se bredden i kristendomen, jag tror på en ekumenik och att vi måste våga mötas över religionsgränser, utan att behöva “nagga” på vår identitet. När vi är trygga i oss själva, vår kallelse och vår Gudstro så borde vi inte vara rädda för att möta omvärlden. När jag var 5 år gammal var min högsta dröm att få bli missionär. Min pappa arbetade som pastor och vi fick ofta besök från hela världen hem till vår by mitt i den Småländska skogen i Gullabo. Den diversitet jag fick möta på denna lilla plats gav mig en kärlek till den globala kyrkan och en tro på en Gud som är större än min värld och mitt sammanhang där jag befinner mig.

Jag har besökt kyrkor, heliga platser och troende från olika religioner världen över och insett att Gud är oföränderlig, det enda som förändras är vårt sätt att beskriva Gud. Vi som kristna är kyrkan, vi bär den inom oss, men tack vare församlingen och tillhörigheten i en kristen gemenskap så har jag alltid känt mig trygg oavsett var i världen jag befunnit mig. Tomas Sjödin myntade i en av sina krönikor uttrycket rotad men rastlös. Jag tror att vi behöver vara rotade i Kristus och i ett sammanhang men behålla en rastlöshet där det finns utrymme för att ifrågasätta, utforska och växa tillsammans.

Därför är jag #härförattstanna

Anna-Sara Hjerström
pastor
Pingst-ffs